Snaaart...

...åker jag till terminsavslutning på Göteborgs Kickboxning. Mmmmmm...
Ute är det 10 minus (Kungälv) och i garaget står bilen med kupévärmaren i full gång. Skall bara ta ut vovsen på en morgonpromenad, väcka min småsnarkande sambo och sedan blir det tre timmars himmelrike.
Naturligtvis hittar jag inte minneskortet på 2 Gb till kameran. Vad skall jag göra nu? Ta 16 bilder med internminnet eller åka in till Maxi och köpa nytt?? Och vad är klockan nu? Och när skulle hunden ut?

"Hallååå... kan vi gå snart eller...? Jag måste *** för ***!"

Jaja, jag kommer....

Orientering

Ojoj-då. För ovanlighetens skull har jag fått en kallelse till Kungälvs sjukhus och deras hjärtspecialist. Det är den specialisten som tyckte jag mycket väl kunde köra kickboxning och träna som jag själv tycker är bra för mig.
Det mötet blir den 15 januari.
Fram tills dess blir det följande angenäma pass:
På lördag är det avslutning på GBG Kickboxning - en tiokamp med skoj och glam.
På söndag är det avslutning på Kungälvs Kickboxning - säkert med en del rolig sparring, och kanske lite rysk-fys?
Sedan blir det en lugn julhelg med god mat och lugna pass - lite joggning, lite cirkelfys med knorr, nåt medelpass och varför inte lite skivstång. Med pulsklocka, naturligtvis.
Jag har börjat orientera mig fram till en bra träningslösning. Troligtvis har jag jobbat fram ett program som jag tycker passar mig och som jag skall presentera för min Kungälvsläkare. Så får jag se och höra vad han tycker om det.
Och det skall bli... jäkligt skönt att få hamna rätt igen.

Pust!

Nu tar jag ny sats. Slut på gnäll och självömkan - slut på "jag kan inte det och inte det". Avstampet skedde igår då jag per telefon fick redan att min nye chef behåller mig på kontoret, som produktionsledare.

Jag får en kollega också för kontoret är så stort så att det krävs två produktionsledare för att kunna hålla allt flytande, med personal- och produktionsplanering. Han nämde min nye kollega vid namn också och jag blev lite förvånad, men samtidigt väldigt positivt överraskad. Jag publicerar en bild på honom, så kanske ni kan gissa vem det är?

Och hur f-n skall jag kunna hålla träningen på lagom nivå nu??

(Bilden är från balonmano.mforos.com)

Veligt

Jag tror "veligt" är ett göteborgsuttryck. Det betuder iallafall att man inte kan bestämma sig.
Och just nu är jag velig.

• Vet inte vad jag får för tjänst på företaget (eller om jag får en tjänst), men får besked imorgon eller i sämsta fall på fredag.
• Vet inte hur jag skall träna, sedan läkaren skrämde upp mig.

Det blir liksom inget av inget just nu. Tur att det är träningsuppehåll om en vecka. Jag behöver tid för att hitta rätt.

Lätt som en plätt

Eller rättare sagt, tung som tjugo plättar.
Helt utsvulten kastar jag mig över de nygräddade plättarna. Jag fick i mig tjugo stycken, med vispgrädde och sylt. Gudagott men det är ju inte direkt så att jag känner mig lätt som en fjäder. Men vad gott det var...
Och nu sitter jag, lite lätt illamående, och funderar på hur de femton minuterna fys skall se ut på kickboxningen imorgon. Jag har ett grundkoncept, som jag lagt på och gjort om litegrann, men jag undrar om det verkligen kan göras så genomdj-v-ligt. Tanken är att det INTE skall kunna gå att genomföra. Och... jag tror banne mig att det blir så...
(Och för dig som börjar bli orolig: Nej, jag är INTE med på detta fyspass)

Mys-mys-jogg

Jag hoppade över Taekwon-don idag och ägnade mig åt en friluftsaktivitet uppe i Fontin. Mörkt och kallt. Nästan alldeles ensam. Bara jag och min andedräkt som pustade ut små ängmoln framför mig i kylan.
Jag hade redan från början bestämt mig för att njuta av joggingturen. Jag lugnade ner tempot så fort jag kände att andningen blev ansträngd, men jag behövde aldrig ta till gång - inte ens i skidbacken. Bara lugnt och stilla och otroligt skönt och avslappnat.
Vad händer då?
Jo, jag springer i stort sett nästan på samma tid som jag sprang på i somras, när jag tog ut mig så att jag höll på att kräkas. Vilket bevisar för mig själv det jag länge har tjatat på na träningskompisar om: slappna av. Ha skoj. Allt blir så otroligt mycket enklare då...

Clinchträning

Igår var jag på Göteborgs Kickboxning. Jag gick in för att ta det lugnt och det var lugnt. Det blir tydligen alltid så när julen närmar sig. Så det var en rätt stillsam träning, som var inriktad på clinch. Fastlåsningar i clinch, losstagningar genom förflyttningar och massor av andra knep. Plus, som en bonus, clinch-sparring, där vi skulle använda oss av alla tekniker.

Nackdelen med dessa övningar syns väl rätt tydligt på bilderna. Massor med färger på överarmarna och min pacemaker syns ju lite mer än vanligt (den lilla fyrkanten på högra bilden). Men roligt var det - och definitivt något att ta med till Korean Kickboxing. Fast då skall jag stå vid sidan av och skratta åt alla som blåmärker sig. Hahaha...